Det var en minst sagt rutinerad trupp som mötte upp när Veteranklubben hade sin första matchsamling under lördagens ”Fotbollsdag” på Bruksvallen. Initiativtagaren Gerry ”Jajje” Olsson var nöjd med uppslutningen och hoppas nu att föreningens historia ska kunna bidra till att föra densamma framåt mot framtiden.

Den första riktiga samlingen var förvisso redan 2011, men av olika anledningar tog det inte fart då. Men i dialog med föreningens ordförande Tomas Rindesparr och assisterande tränare Jonas ”Jonte” Olsson, tillika ”Jajjes” lillebror, i samband med uppstarten av marknadsutskottet så gick man på offensiven ganska omedelbart.

– Jag började med kort varsel samla ihop gamla Skromberga Giffare och vi blev ändå en 20–25 idag. Tanken är att få liv i detta igen och komma upp här på någon träning, ungdomsträning och någon match, säger ”Jajje” Olsson.

Hur gick det att ragga ihop folket?

– Det var inga problem, vi hjälps åt hela högen här. Dagens samhälle med sociala medier och sånt, även vi gamla har lite av den delen och där når man dem.

Vad känner du att det betyder för föreningen att ni kommer och syns här?

– Jag hoppas ju att det kommer att betyda en del. Jag är ju av den åsikten att har man ingen historia i en förening, har man ingen förening. Och vi är ju lite historian, vår äldsta oldboysare fyller 90 nästa år.

Många minnen

Men det är inte bara år som man har samlat på sig i Veteranklubben, det är mängder av A-lagsmatcher som finns under bältet hos de gamla spelarna. Personligen gjorde ”Jajje” sin första match i A-laget som 15-åring 1975. Men meste A-lagsspelare är Kenneth Bengtsson med omkring 750 (dokumenterade; de kan vara fler) matcher i den gulsvarta tröjan.

– Jag höll på till jag var 50, det var in på 90-talet, säger den tidigare spelaren, tillika ungdomsledaren, tränaren och styrelsemedlemmen.

Vad tror du om betydelsen av Veteranklubben för föreningen?

– Mycket stor betydelse att det fortsätter i den andan och att vi får folk att ställa upp.

Minnena är förstås många.

– Jag var med och gick upp i fyran två gånger, det var ju roligt, säger Kenneth Bengtsson.

– !976 när vi tog hem sexan med fyra insläppta mål, säger ”Jajje” Olsson.

– Det är nog ingen annan som har gjort det någonsin, säger Janne Persson som har anslutit till samtalet.

Den gamla andan

De pratar gärna om den gamla andan i föreningen där alla hjälpte till och alla umgicks utanför fotbollen också.

– När vi fick alla att ställa upp när vi jobbade med träningsplanen där nere – grusplanen. Lördagar och söndagar var vi där och räfsade, körde med traktor och öste grus, säger Kenneth Bengtsson.

– Det är lite som Kenneth säger, det man vill eller önskar är att klubben får tillbaka lite den andan som byn har andats med Skromberga GIF där ungdomarna kan komma upp här och lattja lite boll, träffa både gamla och unga, har roligt och att klubben växer, säger ”Jajje” Olsson.

– Det jag kan känna – jag har ju varit med i föreningen nu på senare tid också – det jag kan känna är att när jag var ungdom i juniorlaget och tränade där, då fick man snabbt in här i klubbstugan om man skulle äta, spela kille (klassiskt svenskt kortspel, reds anm) och sånt. Annars fick man inte plats härinne. Idag efter träningen duschar man och sen ”hejdå”, så sticker man hem. Den lilla klubbkänslan kan jag känna, den hade vi mer av, säger Janne Persson.

Hur får man tillbaka den?

– Jag hoppas ju att vi kan bidra litegrann till det. Som nu att vi gick in i omklädningsrummet och önskade dem lycka till innan matchen, men att de också visar lite engagemang och inte bara är här för fotbollen. För folket som jobbar i styrelsen nu med Tomas (Rindesparr, ordförande), ”Jonte” Olsson (assisterande tränare) och ledarna i ungdomslagen – de gör ju mycket för klubben och det måste man ta till sig, och inte bara komma ut och spela fotboll. För jag är av den rangen att divisionen är nästan oviktig när man spelar, sammanhållningen är nästan viktigare, säger ”Jajje” Olsson.

– Som du säger ”Jajje” – den sammanhållningen vi hade. Efter matcherna gick vi in i klubbstugan och efter många bortamatcher i stan turade vi. Med tjejerna. De var med på bortamatcherna också. Det var som en familj, säger Kenneth Bengtsson.

// Mikael Öhrn.